Visst är det fascinerande att se hur språk kan utvecklas över tid? Ord byter stavning och grammatiken förändras. Det som ansågs fel i går är rätt i dag. Och tvärtom. Vissa förändringar välkomnas medan andra provocerar och skapar debatt. Ska det heta juice eller jos? Mejl eller e-brev? Eller något annat? Vad är det egentligen som ligger bakom förändringarna, och varför lever vissa av dem vidare medan andra dör ut?
Processen påminner mig om de levande organismernas evolution. Det är förstås vitt skilda mekanismer som ligger bakom de två fenomenen, ändå kan jag inte låta bli att jämföra dem. Organismernas evolution utgår ifrån de mutationer som sker i DNA-molekylen, alltså biokemiska förändringar i det genetiska materialet. De språkliga förändringarna är mer abstrakta och tar sig uttryck som en tanke, ett läte eller en symbol.
När ord byter stavning rör det sig ofta om små förändringar. Hvit blir vit, ändtligen blir äntligen och hafre blir havre. Översatt till mutationer i DNA:t skulle det motsvara att en kvävebas försvinner eller ersätts med en annan. Andra, lite större förändringar i språket kan bero på att vi lånar ord och fraser från andra språk och också att vi påverkas av hur de andra språken (numera oftast engelska) konstruerar meningar. Uttryck som ”tåget lämnar kl. 07.05”, ”starta upp” och ”effekten av tobaksrök” skulle närmast motsvaras av mutationstyperna deletion, duplikation och translokation, d.v.s. att en bit av DNA:t försvinner eller tillkommer, eller att två bitar byter plats. Fraserna ”det är upp till honom” och ”laga din egen barnmat” får nog sortera under hoppande gener, DNA-bitar som flyttar runt lite hur som helst. Här placerar jag också inlånade ord, som med tiden dessutom ofta får sin stavning anpassad till svenskan, t.ex. portfölj, tejp och webb.
Så långt finns det många likheter, men det finns också skillnader. Mutationer sker slumpmässigt. De språkliga förändringarna finns det en tanke bakom. En mänsklig vilja att förenkla och försköna och göra språket funktionellt. Så vad är det som avgör om en språklig förändring lever kvar eller inte? Vad beror det på att vi i dag alla använder tejp, men ingen dricker jos? Vilka krafter är det som verkar på språkets utveckling? Bland de levande organismerna är det de individer som är bäst anpassade till sin miljö som överlever om det naturliga urvalet får styra. Det finns inget facit, ingen som dömer ut en mutation på förhand (och tur är väl det, annars hade vi alla fortfarande simmat runt som amöbor). Tiden får helt enkelt utvisa om mutationen var gynnsam eller inte.
Sak samma är det nog med språket; det finns krafter som verkar i olika riktningar. Reformivrarna som driver på utvecklingen. Lärarna som rättar stavfel. Språkpoliserna som vill bevara. De innovativa som skapar nytt. De trendiga som använder det nya. Och den vanliga människan som inte alltid reflekterar över vilka ord och uttryck hon använder. I språkets evolution värderas varje förändring så snart den sett dagens ljus. Urvalet görs på olika grunder och det tycks som om resultatet, precis som i fysiken, blir summan av krafterna. Återstår bara att se om vi i framtiden kommer att maila, mejla, e-posta, eller skicka e-brev till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar