För någon vecka sedan var jag på den högskolepedagogiska konferensen NU2010 i Stockholm. En av höjdpunkterna för mig var en presentation av språkvetaren Mona Blåsjö, Stockholms universitet. Hon lyfte fram hur språket i studenters uppsatser speglar ämnets vetenskapsteoretiska karaktär. De två ämnena nationalekonomi och historia fick tjäna som exempel och visade på ett slående sätt hur både disposition och ordval, och i vissa fall även ordens innebörd skiljer sig åt i texterna.
Det är intressant att se att ett ämne som nationalekonomi, som vetenskapsteoretiskt ligger ganska nära matematik och naturvetenskap, har ett språk som är inriktat på ”ett problem och en lösning”, d.v.s. en logisk följd. Exempel på formuleringar som är vanliga i sådana texter är ”följaktligen får vi”, ”vi kan se att” och ”därmed”. Historieämnet å sin sida är i stället inriktat på att belysa olika perspektiv, vilket gör uttryck som ”dock” och ”däremot” vanliga.
Ordet diskutera kan ha olika betydelse beroende på vilken ämnestradition man kommer ifrån. Mona Blåsjö pekade på att det kan vara svårt för studenter att veta vad det innebär att ”diskutera” något i en text. För läraren är det självklart, men inte alltid uttalat.
Ett liknande exempel, som jag kommer att tänka på, är ”analysera”, som kan syfta på helt olika företeelser inom samhällsvetenskap och naturvetenskap. Medan samhällsvetarens analys är en tankeprocess kan den för naturvetaren rätt och slätt betyda att man stoppar in ett prov i en apparat och får ut mätdata. Inte konstigt att vi ibland missförstår varandra!
Tack för denna uppmärksamhet, Susanne! Och tack för rapporten från ert Lundaprojekt, Naturvetare skriver populärvetenskap! Vi får hålla kontakt!
SvaraRadera