Som skribent kan man välja att använda aktiv eller passiv form. I den populärvetenskapliga genren är den aktiva formen oftast att föredra. Det finns framför allt två skäl till detta. Berättelsen blir mer personlig om det finns en jag-person eller vi-grupp. Man undviker också de grammatiska snubbeltrådar som lurar i den passiva formen.
Betrakta följande två meningar:
A. Fosfoproteinerna kan bara hittas genom att mortla de gröna bladen.
B. För att kunna hjälpa företaget med att minska dess påverkan på miljön så intervjuades personer på företaget samt även personer på andra företag för att kunna jämföra sig med dem.
Båda är exempel på det som brukar klassificeras som brott mot den s.k. subjektsregeln. Enkelt uttryckt har meningens subjekt inte blivit riktigt det som författaren hade tänkt sig. I mening A blir det ”fosfoproteinerna ” som ”mortlar” och i B blir det ”de personer som intervjuas” som ”hjälper företaget”. Även om läsaren ändå förstår vad som menas får hon lätt en känsla av att något inte står rätt till.
Efter en liten bearbetning har problemet avhjälpts:
A. Fosfoproteinerna kan isoleras ur växtcellerna genom att man mortlar de gröna bladen.
B. För att kunna hjälpa företaget med att minska dess påverkan på miljön så intervjuade jag personer på företaget samt även personer på andra företag som en jämförelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar