I Lunds universitets strategiska plan hittar man, kanske lite oväntat, nyckelordet humor. Vid den första anblicken kan det tyckas som ett skämt. Men vid närmare eftertanke verkar det vara helt på sin plats. Jag återkommer strax till varför. Men först ska jag ge ett litet exempel från min egen doktorandtid (det kan nog betraktas som preskriberat vid det här laget).
En kulen höstkväll när jag väntade in några försök i labbet fick jag ett infall att möblera om bland bokstäverna på institutionens namnskyltar. Det var den gamla sortens skyltar, av svart sammet och med vita plastbokstäver intryckta i en skåra. Jag som alltid varit svag för Alfapet såg oanade möjligheter att fördriva tiden. Professorn, min handledare, fick heta Gnetboss. Korridorgrannen blev K. Myrfan. Andra döptes om till Vädring och Ankbladder.
Nästa morgon hördes spridda fniss från husets alla hörn och det dröjde inte länge förrän den skyldiga hade identifierats. Stämningen var uppsluppen och alla uppskattade tilltaget. Med ett undantag: Mannen Utan Humor. För hur kunde man bara komma på något så idiotiskt som att förvanska de högt ärade forskarkollegernas namn? Inte alls svårt, skulle jag säga. Fast min magkänsla hade fått mig att lämna ett visst namn i fred (jag ska erkänna att det tog emot – jag hade egentligen en riktig höjdare på lut). Ett bra val, visade det sig alltså i efterhand. För det här var inte bara Mannen Utan Humor, utan också Mannen Som Tar Sig Själv På Alldeles För Stort Allvar. Och det där hänger liksom ihop. För om man inte kan se på sig själv med distans har man nog också svårt att dra på munnen, både åt sig själv och eventuella namn som någon klåfingrig doktorand har micklat med. Kanske är det till och med så att man bara kan se saker och ting från en given synvinkel – den enda rätta.
Inte för att jag vill blåsa upp just den här händelsens betydelse till orimliga proportioner. Den är, som sagt, bara ett exempel i mängden. Men jag tror att humorn kan ge oss lite distans och att den faktiskt också hjälper oss att upptäcka nya perspektiv. Om vi har ett öppet sinne. För de bästa idéerna kommer inte när vi försöker tvinga fram dem. De dyker upp när vi lämnar den upptrampade stigen och välkomnar nya intryck. Och vem vet vilket håll de kommer ifrån. Kanske skulle man rentav kunna påstå att humorn är en väg till kreativitet. Som i sin tur är en förutsättning för framgångsrik forskning. Och det skulle ju betyda att ett gott skratt kan vara ett sätt att förlänga, inte bara livet, utan också den akademiska meritlistan. Det om något vill nog ett universitet värna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar