För att en populärvetenskaplig artikel ska bli intressant för en lekman gäller det att man inte fastnar i detaljer. Exakta mätdata och metodredogörelser tråkar ut mer än de underhåller. I stället är det de mer övergripande slutsatserna som gör artikeln spännande. Det betyder att det kan vara nödvändigt att generalisera och att tänka i olika nivåer. Och att lyfta resonemanget från det specifika till det mer generella.
Om en studie t.ex. handlar om ”hur Skyros murödla överlever vid temperaturen X respektive Y” (Skyros är en grekisk ö) skulle frågan kunna vidgas till ”hur ödlor i största allmänhet överlever vid olika temperaturer” eller ”hur växelvarma djur påverkas av den globala uppvärmningen”. Här motsvarar de tre frågeställningarna olika s.k. epistemiska nivåer. Och håll i er, för nu klättrar vi upp till nästa nivå!
Generaliseringar har nämligen inte bara betydelse i populärvetenskapliga artiklar. Utan även i de vetenskapliga. Det är till och med så att ett av de viktigaste kriterierna för om en vetenskaplig artikel upplevs som välskriven är att argumenten växlar mellan olika grader av detaljer och helhet. Förmågan att generalisera är alltså generellt gångbar. Och för den som vill utveckla sin förmåga ger det populärvetenskapliga skrivandet utmärkt tillfälle till träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar