onsdag 26 september 2012

Forskare, våga skriva för att bli läst!


På gårdagens webbinarium ”Forskare, skriv för att bli läst!” riktades fokus mot problemet att många akademiska texter är tråkigt skrivna och otillgängliga för andra än den närmaste forskarkretsen. Men måste det vara så? Och hur kan vi skapa mer levande och engagerande texter? Med dessa frågor som utgångspunkt inledde Jenny Helin från Internationella Handelshögskolan i Jönköping och Högskolan på Gotland.

Mitt eget bidrag tog avstamp i det populärvetenskapliga skrivandet och hur det både kan leda till nya insikter och göra oss till bättre och mer medvetna skribenter. Men också hur man som forskare kan uppleva det att lämna det trygga vetenskapliga skrivandet och kasta sig ut i det okända. Möta en ny målgrupp, lämna referenserna därhän och våga spekulera en smula – utan vare sig byxhängslen eller livrem. För vad ska kollegerna säga när jag träder fram i rampljuset och gör mig själv till ambassadör för en hel disciplin? Jag kanske hellre borde veta hut och hålla tyst. Inte inbilla mig att jag är något, så länge det finns äldre professorer som vet bäst och kan mest.

Kanske är det just detta som bjuder det största motståndet, att ikläda sig rollen som auktoritet. Att våga ta ut svängarna, generalisera och spekulera – även om andra forskare ser och hör. Så då kan det ju vara på sin plats att fundera över hur vi kan ingjuta mod i våra yngre kolleger och studenter. För om vi alla vågar bli lite mer populära kan vi också belönas med roligare läsning och nya, friska infallsvinklar. Vore inte det en vinst att våga för?

Om du missade webbinariet, eller vill se det igen, finns det i sin helhet här

torsdag 13 september 2012

Populärvetenskap - en god investering för forskaren


Populärvetenskaplig verksamhet värderas inte särskilt högt som akademisk merit – det är det vetenskapliga skrivandet som i första hand premieras. Det får till följd att det är den vetenskapliga genren som nästan uteslutande tränas, redan under utbildningen, åtminstone inom det naturvetenskapliga området.

Ändå har vi sett att en av de viktigaste förmågorna i arbetslivet är att kunna kommunicera och samarbeta över ämnes- och yrkesgränser. Vi har också kunnat se att en varierad kommunikationsträning bidrar till studenternas egen förståelse. De som får skriva populärvetenskapligt om sitt ämne upptäcker ofta nya perspektiv som gör det lättare att se helheten och förstå de olika detaljernas betydelse i ett större sammanhang.

Och det är inte bara studenter som har glädje av att skriva populärvetenskapligt. Under en kurs i våras lät vi forskare från olika ämnen vid Lunds universitet utveckla sitt populärvetenskapliga skrivande. Här är effekten precis densamma. Lektorer och professorer menar att skrivandet hjälper dem att konkretisera tankar, renodla resonemang och upptäcka döda vinklar inom den egna forskningen. En effekt som alltså inte är att förakta.

Den så kallade tredje uppgiften, att kommunicera forskning med det omgivande samhället, betraktas ibland som en plikt vi inte kommer ifrån. Ett slags välgörenhetsbidrag till det demokratiska samhället. Men det går att vända på resonemanget och se det hela från en annan vinkel. Populärvetenskap behöver inte bara vara en uppoffring för forskaren. Den betalar sig faktiskt ofta genom de oväntade insikter och nya perspektiv som den bjuder på.

Mer om detta, akademiska texter och forskningsspridning kommer det att handla på webbinariet ”Forskare, skriv för att bli läst!” den 25 september. Du har väl inte glömt att anmäla dig?