fredag 14 december 2012

När språket tjuvkopplar


Medan jag läste en roman, jag tror det var av Alexander McCall Smith, tänkte jag för mig själv att det var en väldigt bra översättning. Tills jag kom på att den var på engelska. Jag vet inte varför jag fick för mig att den var på svenska. Däremot vet jag andra som har haft precis samma upplevelse.

Det händer mig också ibland att jag tror att folk pratar ett annat språk än de faktiskt gör. Närmare bestämt när tyskar pratar engelska. Mer än en gång har jag då med någon sorts automatik svarat på tyska. Det är som att örat lyssnar mer på intonationen än på orden som sägs, och skickar fel signal till hjärnan. Följden kanske inte blir någon katastrof, men det känns ju inte särskilt artigt att bara byta språk sådär. Som om jag tyckte att min tyska var så mycket bättre än tyskens engelska.

Fast jag får väl ändå säga att jag ligger i lä när min svenskfödda vän S berättar vad hon har varit med om. Hemma i Sverige möter hon sin engelska kollega, som alla alltid pratar engelska med. Men vad händer? När kollegan inlett samtalet svarar S på ... tyska. Helt otippat. Hon inser det först efteråt och då är det ju för sent. Varken hon eller jag kan riktigt förstå vad som gick snett. Ibland lever tydligen språket sitt eget liv. Och om någon kan förklara fenomenet lyssnar jag gärna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar