fredag 26 december 2014

KomNU-projektet i demokratins tjänst


Oj, vilken slutspurt! Precis före jul gick KomNU-kursen i mål. Som jag tidigare har berättat ingår kursen i storsatsningen ”Kommunikation i naturvetenskaplig utbildning”, där vi vill få våra naturvetarstudenter i Lund att bli riktigt bra på att skriva och tala om sitt ämne – inte bara för likasinnade, utan också för en bredare allmänhet. Strategin har varit att ge ämneslärarna inspiration och verktyg så att de själva kan undervisa sina studenter i skrivande och muntlig presentation. Under kursens gång har lärarna fått utveckla kommunikationsövningar, som de också har genomfört och utvärderat. Hela tiden har lärarlaget diskuterat och gett varandra respons, både innan och efter övningarna har genomförts. På så sätt har de kunnat utbyta idéer och erfarenheter, och också få en klar bild över hur studenterna tränar kommunikation genom hela utbildningen.

Eftersom KomNU-kursen har sträckt sig över lång tid, mer än ett år, befarade vi att många deltagare skulle tröttna och hoppa av efter hand. Men den farhågan kom på skam. Av de 90 lärare som började på kursen har mer än 70 fullföljt den. Och tillsammans har de – med stor entusiasm – utvecklat inte mindre än 36 olika moment där naturvetarstudenter tränar kommunikation i sitt ämne. Ett fantastiskt resultat som vi knappt hade vågat hoppas på!

Det som nu återstår är att Sara Santesson och jag, som tillsammans leder kursen och projektet, ska analysera och sammanställa resultatet i en rapport. För vi vill ju sprida de goda exemplen och erfarenheterna vidare till andra ämnen och utbildningar, så att ännu fler lärare kan inspireras, och ännu fler studenter kan bli skickliga på att kommunicera. Och även om rapporten inte kommer förrän framåt vårkanten har KomNU-konceptet redan fått spridning. På Lunds Tekniska Högskola driver vi sedan några månader tillbaka ett motsvarande projekt. Det kommer också förfrågningar från andra lärosäten som vill stärka sina studenters skriftliga och muntliga färdigheter. Det är hedrande. Men framför allt är det glädjande att fler och fler utbildningar värderar kommunikationskompetens högt. När de studenter vi examinerar kan förklara och berätta om sitt ämne både för specialister och lekmän blir alla vinnare. För samtidigt som det då blir lättare för specialister att samarbeta över ämnesgränserna blir forskning och ämneskunskaper tillgängliga för fler – vilket i slutänden ju är en fråga om demokrati. Och det är väl något vi alla vill bidra till? 

Ett riktigt gott 2015 till er alla!



torsdag 27 november 2014

Dax att lixa texten


Före den sista korrekturläsningen vill jag gärna kontrollera så att texten passar den målgrupp jag har tänkt mig. Då kan det vara en god idé att mäta textens läsbarhetsindex eller, kort och gott, LIX. Indexet räknas ut med hjälp av en formel:

LIX = genomsnittlig meningslängd + andel långa ord (med mer än sex bokstäver), uttryckt i procent.

Ett lågt LIX ger följaktligen en lättläst text, medan ett högt värde gör texten mer svårläst. I LIX-räknaren på www.lix.se kan man enkelt klistra in sin text och få reda på hur lättläst den är.

När jag testar texten i mina barnböcker Alvas önskehund och Alvas valpsommar blir LIX 20. Med hjälp av pedagogen Carl-Hugo Björnssons LIX-tolk får jag mycket riktigt resultatet ”mycket lättläst, barnböcker”.

Ett typiskt blogginlägg här på Naturvetarspråk får LIX 37, vilket tolkas som ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”.

En genomsnittlig vetenskaplig artikel hamnar på LIX 56, som betyder att texten är ”svår, normalt värde för officiella texter”.

Och det verkar ju stämma ganska bra med tanke på vem texterna riktar sig till. Nu kan det förstås vara på sin plats att vara lite kritisk. Det ligger liksom i sakens natur att en text som till exempel handlar om Västerbotten får ett högre LIX än en text om Skåne, utan att den för den skull behöver vara mer svårläst. Likaså kan man konstatera att de vetenskapliga artiklarnas avsnitt ”introduktion” och ”diskussion” har ett högre LIX (ca 60 eller däröver) än de övriga delarna. Förmodligen beror det på de många referenserna i dessa avsnitt. LIX-räknaren uppfattar ju en mening med parenteser, där namn och åratal på citerad litteratur anges, som en vansinnigt lång mening. Och därmed ökar LIX, även om artikeln inte nödvändigtvis blir mer svårläst för att referenserna är fler.

LIX-räknaren är ett enkelt verktyg när man vill kontrollera sin text. Och det bästa av allt är att man kan testa texten hur många gånger som helst, tills man är nöjd med sitt värde. Har du inte provat än har du något att se fram emot. Och snart är du fast. Det finns något beroendeframkallande över själva lixandet.

lördag 8 november 2014

Nu är tvåan på g!


Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste veckorna. Men det beror inte på att jag inte har skrivit, utan att skrivandet har skett på annat håll. Och snart kan vi se resultatet: en ny barnbok, Alvas valpsommar. Det är den fristående fortsättningen på Alvas önskehund som kom ut förra hösten.

Lite layoutande och korrekturläsning återstår, sedan är det dags för tryckning. Och nu känns det verkligen som att boken är på gång. För i veckan kom också omslaget från min eminenta illustratör, Emilia Nilsson. Håll med om att det är en härlig bild!