torsdag 27 november 2014

Dax att lixa texten


Före den sista korrekturläsningen vill jag gärna kontrollera så att texten passar den målgrupp jag har tänkt mig. Då kan det vara en god idé att mäta textens läsbarhetsindex eller, kort och gott, LIX. Indexet räknas ut med hjälp av en formel:

LIX = genomsnittlig meningslängd + andel långa ord (med mer än sex bokstäver), uttryckt i procent.

Ett lågt LIX ger följaktligen en lättläst text, medan ett högt värde gör texten mer svårläst. I LIX-räknaren på www.lix.se kan man enkelt klistra in sin text och få reda på hur lättläst den är.

När jag testar texten i mina barnböcker Alvas önskehund och Alvas valpsommar blir LIX 20. Med hjälp av pedagogen Carl-Hugo Björnssons LIX-tolk får jag mycket riktigt resultatet ”mycket lättläst, barnböcker”.

Ett typiskt blogginlägg här på Naturvetarspråk får LIX 37, vilket tolkas som ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”.

En genomsnittlig vetenskaplig artikel hamnar på LIX 56, som betyder att texten är ”svår, normalt värde för officiella texter”.

Och det verkar ju stämma ganska bra med tanke på vem texterna riktar sig till. Nu kan det förstås vara på sin plats att vara lite kritisk. Det ligger liksom i sakens natur att en text som till exempel handlar om Västerbotten får ett högre LIX än en text om Skåne, utan att den för den skull behöver vara mer svårläst. Likaså kan man konstatera att de vetenskapliga artiklarnas avsnitt ”introduktion” och ”diskussion” har ett högre LIX (ca 60 eller däröver) än de övriga delarna. Förmodligen beror det på de många referenserna i dessa avsnitt. LIX-räknaren uppfattar ju en mening med parenteser, där namn och åratal på citerad litteratur anges, som en vansinnigt lång mening. Och därmed ökar LIX, även om artikeln inte nödvändigtvis blir mer svårläst för att referenserna är fler.

LIX-räknaren är ett enkelt verktyg när man vill kontrollera sin text. Och det bästa av allt är att man kan testa texten hur många gånger som helst, tills man är nöjd med sitt värde. Har du inte provat än har du något att se fram emot. Och snart är du fast. Det finns något beroendeframkallande över själva lixandet.

lördag 8 november 2014

Nu är tvåan på g!


Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste veckorna. Men det beror inte på att jag inte har skrivit, utan att skrivandet har skett på annat håll. Och snart kan vi se resultatet: en ny barnbok, Alvas valpsommar. Det är den fristående fortsättningen på Alvas önskehund som kom ut förra hösten.

Lite layoutande och korrekturläsning återstår, sedan är det dags för tryckning. Och nu känns det verkligen som att boken är på gång. För i veckan kom också omslaget från min eminenta illustratör, Emilia Nilsson. Håll med om att det är en härlig bild!