Kommunikation med mål i sikte

De muntliga och skriftliga övningar som vi nu har bekantat oss med är exempel på hur man kan träna kommunikation inom ett ämne. Övningarna bygger vidare på varandra och hjälper oss att nå det slutgiltiga målet: att kunna kommunicera begripligt och effektivt i olika sammanhang och med olika målgrupper. Kronan på verket, och det som för många är den största utmaningen, är att skriva en populärvetenskaplig artikel om det egna ämnet.

Med de förberedande övningarna i bagaget har man som skribent kommit en bit på vägen. Om vi redan har tränat på att byta perspektiv och att poängtera det viktigaste – för just den grupp läsare vi vänder oss till –  blir uppgiften genast lite lättare. Har vi också fått respons på våra tidigare texter vet vi vad som fungerar bra (och mindre bra). Om vi dessutom har gett respons till andra, har vi också sett fler goda exempel som vi sedan kan modifiera och själva använda oss av.

Ett sådant systematiskt sätt att träna kommunikation ger goda förutsättningar för en stegvis utveckling. Vill du ha mer inspiration? De övningar som kort har presenterats här finns, tillsammans med ett antal andra, mer utförligt beskrivna i Retorik för naturvetare. Och låt dig inte luras av titeln – de fungerar precis lika bra inom andra ämnen!

Argumentation med bonuseffekt

Vi ska nu gå vidare bland de övningar och verktyg i Retorik för naturvetare som kan hjälpa oss, och våra studenter, att bli lite vassare på kommunikation (hisspresentation, populärvetenskaplig inledning, referat, partesmodellen och responsgrupper). Det har blivit dags för en argumentationsövning!

För att kunna debattera en fråga behöver vi förstås övertygande argument. En bra förberedelse kan därför vara att tänka ut argument av olika slag. För naturvetare är det ofta lättast att hitta sådant som bygger på logik och förnuft. Vi glömmer ibland att argument också kan tala till känslor. I övningen Vederläggning och bekräftelse får man träna sig på att hitta olika typer av argument, både för och emot ett påstående, utifrån sex givna rubriker.

Allra först skriver man en kort bakgrund, där det framgår vilket påstående det handlar om, vem som har uttalat det och i vilket sammanhang. Därefter gäller det att argumentera emot (vederlägga) påståendet genom att visa på vilka sätt det är oklart, orimligt, omöjligt, inkonsekvent, opassande och ofördelaktigt. Därefter ska man i stället bekräfta samma påstående genom att hitta argument för att det är klart, rimligt, möjlligt, konsekvent, passande och fördelaktigt.

De sex rubrikerna hjälper till att locka fram olika slags argument – logiska i de fyra första fallen och känslomässiga i de två sista – och kan därför vara ett användbart tillskott i den språkliga verktygslådan. Och samtidigt som vi övar argumentation tränas det kritiska tänkandet: det går att se saker och ting från mer än ett håll och det är inte alltid det finns en enda sanning. Argumentationsövningen blir på så sätt samtidigt en nyttig övning i analys.

Favorit i ofrivillig repris

Hmm, hur gick nu det där till? Helt oförklarligt har ett par gamla "Veckans poptips" från 2011 börjat leva sitt eget liv. Letat sig fram i rampljuset och parkerat sig överst i bloggen. Som om de skulle vara förmer än de andra inläggen. Men jag låter dem hållas. Lite repetition kan väl aldrig skada.

Veckans poptips: Zooma ut och se hela bilden

Som forskare är det lätt att bli hemmablind. Såklart att man själv sysslar med världens mest intressanta projekt! Konstigt då att inte alla andra inser det. Något som är lätt att glömma bort när vi ska berätta om vår forskning för utomstående.

Innan vi gör en djupdykning i, vad vi själva tycker är, spännande detaljer är det en god idé att vidga perspektivet en aning. Då syns det tydligare både hur detaljerna hänger ihop med varandra och vad de kan ha för betydelse i ett större sammanhang.

Ta exemplet med slåtterängen, där antalet olika växtarter har undersökts med ett antal års mellanrum. Huvudfrågan är vilka förändringar som har skett. Experten fokuserar på hur undersökningen har gått till, t.ex. hur stora och hur många provrutor som har undersökts, och intresserar sig för hur stort antalet arter per kvadratmeter är och vilka skillnader som kan observeras mellan olika rutor och tidpunkter. Men vad är det som gör resultatet intressant?

För att förstå det behöver en lekman hjälp med att zooma ut. Frågor som en oinvigd troligen ställer sig är: Vad är en slåtteräng? Varför vill vi ha många arter? Och vad kan hända om vi inte har det? Vad är det som gör att antalet arter kan förändras med tiden? Vad kan förändringarna betyda för mig som individ och för samhället? För experten själv är svaren så självklara att frågorna inte behöver ställas. Eller kanske ändå. Kanske kan det finnas nya infallsvinklar som vi upptäcker när vi ser vårt ämne med lekmannens ögon.

Veckans poptips: Sambandsord – språkets superlim

Vad är det egentligen som gör att ord blir till en text? En del av svaret är hur de meningar som orden bildar knyts till varandra. Att ordningsföljden bör vara logisk är ganska självklart. Men det handlar också om att logiken ska bli synlig. Är det t.ex. en motsättning eller en slutsats som ska förmedlas? Utan ledning från författaren kan det ibland vara svårt att genomskåda. Med hjälp av sambandsord kan vi göra det lite lättare för läsaren att förstå.

Till exempel signalerar ord som därför och eftersom en orsak, för det första, därefter och slutligen en följd, men, dock och däremot en motsättning, samt således och följaktligen en slutsats. Sambandsorden talar alltså om hur meningarna hör ihop, vilket samtidigt gör kopplingen mellan dem starkare. På så sätt blir orden inte bara en samling meningar, utan också en sammanhållen text.

Välkommen ut ur forskargarderoben

Sluta gömma er i universitetsvärlden, det är budskapet som Göteborgs-Tidningens chefredaktör Frida Boisen skickar till landets forskare. Hon uppmanar oss alla att sprida forskningen utanför universitetets väggar och göra den begriplig för folk i allmänhet. Egentligen en självklarhet, men ändå inte.

Det svåra verkar vara just att översätta forskarspråket till allmänspråk. Och i den processen ligger främst att visa hur forskningen kan kopplas till samhällsfrågor – för det kan den (nästan) alltid. Det är bara det att vi inte alltid bemödar oss att hitta dessa kopplingar. Vi är ju så upptagna med att gräva oss allt djupare i det egna forskningsområdet, i jakten på vetenskapliga publikationer. Eftersom det är de som räknas, och det finaste man kan få är många citeringar från andra forskare. Och då är det inte så konstigt om man drabbas av tunnelseende. Men det kan löna sig att lätta på gasen ibland. För det har visat sig att forskare som inte bara skriver vetenskapligt, utan också populärvetenskapligt, faktiskt får fler citeringar än de som låter bli. Och, som min egen forskning visar, kan det populärvetenskapliga skrivandet i sig vara en väg till nya insikter, där vi själva får syn på nya aspekter, ser ämnet i ett större sammanhang och hittar de där kopplingarna som kan vara till glädje och nytta i samhället.

Så även om det inte väger särskilt tungt i cv:t att skriva populärvetenskapligt, kan det löna sig i längden. För samtidigt som vi sprider vår forskning i samhället kan vi själva upptäcka de döda vinklarna. Och vem vet, kanske är det just de upptäckterna som leder oss vidare till framtidens verkligt spännande forskningsfrågor.