torsdag 27 oktober 2016

Läs mindre, skriv bättre

Ett vanligt råd till den som vill bli bra på att skriva är att läsa mycket. Men stämmer det verkligen? Det tror inte jag. Och det jag vänder mig emot är ordet mycket. Varför det?

Jo, om man slukar texterna utan att tugga, då hinner man aldrig riktigt smaka på dem. För att förstå vad som gör en bra text bra behöver man stanna upp och känna in, tänka efter. Det räcker inte att gilla en text, tycka att en deckare är spännande eller att en roman är gripande eller underhållande. För att själv utvecklas som skribent krävs mer än så. Man behöver kunna sätta fingret på exakt vad i texten som får en att skratta, gråta, rysa av obehag eller vällust. Man måste kunna formulera varför dialogen känns trovärdig, vad det är som ger karaktärerna liv eller varför forskningsartikeln upplevs som gedigen och övertygande. Om man inte kan sätta ord på kvaliteterna i andras texter är det väldigt svårt att åstadkomma en bra text själv.

Så en mer framgångsrik strategi än att läsa mycket – om man vill bli en bättre skribent – är att läsa lagom, och med eftertanke. Läsa med alla sinnen, dröja kvar i känslan och göra den till en tanke. Försöka förstå vilka känslor orden väcker. För om man sväljer texten i ett helt stycke blir man visserligen mätt, men inte särskilt mycket klokare.

tisdag 18 oktober 2016

Omväxling förnöjer och skapar goda skribenter

För en månad sedan startade den första omgången av vår MOOC, den öppna nätbaserade kursen Akademiskt skrivande, som har lockat mer än två hundra deltagare. Jättekul att intresset är så stort! Nu har en ny kursomgång börjat och det går bra att hoppa på tåget fram till den 22 oktober - helt gratis och öppet för alla! (Anmälan här

Även om kursen heter just Akademiskt skrivande, finns det mycket av innehållet som är generellt för alla typer av skrivande. Bland det vi tar upp finns själva skrivprocessen, hur man kan tänka när man bygger upp en text och några vanliga språkregler som vi har sett att många kan behöva friska upp. En annan sak som vi poängterar är hur viktigt det är att inte fastna i bara en genre. Hur akademisk man än känner sig kan man vinna mycket på att skriva andra sorters texter också. Ett av våra tips är därför att skriva om sitt ämne för lekmän. På det sättet kan man få syn på nya infallsvinklar på ämnet, samtidigt som man utvecklar själva skrivhantverket.

Nyttan med att skriva varierat är något som jag själv ständigt påminns om. Det kanske verkar avlägset att jämföra en vetenskaplig artikel med en novell, eller en populärvetenskaplig text med en barnbok. Men jag lovar, texter är mer lika än man kan tro! Dessutom kan man lära sig också av skillnaderna. För texten är inte bara språkdräkt och yta, den är också en arbetsprocess. Och min egen erfarenhet är att ju fler genrer jag provar på, desto bättre förstår jag var och en av dem. Det blir lättare att göra medvetna val, inte bara om formuleringar, utan också vem som är min läsare, vad texten ska innehålla, hur den ska börja och sluta och hur de olika delarna ska kopplas ihop.

När det gäller innehållet i en vetenskaplig artikel är det många detaljer som måste finnas med, om metoder och annat som är viktigt för forskare i ämnet. Men i en populärvetenskaplig artikel måste en del av detta gallras bort om inte läsaren ska duka under. Mer intressant för en lekman är vad folk i allmänhet kan ha för glädje av forskningen. Och vänder jag mig till en särskild grupp läsare, då kan jag välja att resonera mer om hur just de kan använda den nya kunskapen. Till exempel vill lärare ofta få konkreta förslag på hur forskning om skrivande kan komma till nytta i deras egen undervisning. Skillnaden mellan vetenskapliga och populärvetenskapliga texters är att de lyfter fram olika aspekter av samma sak. Likheten är att båda utgår från forskning och fakta – i motsats till en skönlitterär text. I exempelvis en novell, som ju inte ens behöver vara sann, är dessutom intriger, tankar och känslor en viktig del av innehållet.

Men det finns också likheter mellan fakta och fiktion. Vi kan till exempel jämföra den populärvetenskapliga artikelns ingress med baksidestexten på en barnbok. Båda måste skrivas så att läsaren efter bara ett par sekunder är fast och vill fortsätta. Det mest spännande måste sägas direkt – till skillnad från i en vetenskaplig artikel, där läsaren får ge sig till tåls. Där är det i stället viktigt att ge läsaren en gedigen bakgrund, att visa ödmjukhet inför andras forskning och att samtidigt visa sig tillräckligt påläst för att bli trovärdig som författare. Jag måste snitsla en logisk bana av argument, så att läsaren verkligen förstår varför min undersökning är viktig, varför resultaten ska tolkas på det sätt som jag gör och varför slutsatserna är så intressanta. Det får inte finnas några tankesprång eller luckor i resonemanget. Därmed blir den vetenskapliga texten trygg, men i gengäld ganska ospännande. I den skönlitterära texten kan det vara precis tvärtom. Saker antyds och får ibland läsas mellan raderna; läsaren får en vink men ingen fullständig redogörelse. Här är det gestaltningen som övertygar. En skönlitterär text som enbart beskriver får inte liv.

Att pendla mellan genrer kan vara både lärorikt och lustfyllt. För det finns hela tiden nya upptäckter att göra. Ständigt väntar nya insikter runt hörnet. Som skribent kan man alltid utvecklas ännu lite till.